Lyon den 25 juni.
Då presidenten Carnot i går kl. 9,30 e. m. lemnade handelspalatsen stötte en person en dolk i hjertat på honom.
I synbarligen hopplöst tillstånd fördes han till prefekturen.
Gerningsmannen, en italienare, har arresterats.
Lyon den 25 juni kl. 12,50 f. m. Presidenten Carnot har nu aflidit.
Lyon den 25 juni kl. 11,30 e. m. Gerningsmannen till attentatet förklarar sig vara italienare och heta Cesario Giovanni Santo. Han är 22 år gammal. Endaste med svårigheter talar han franska.
I dag förklarar han, att han det senaste halfåret bott i Cette och först på morgonen ankommit till Lyon.
Paris den 25 juni. De ministrar, hvilka åtföljt Carnot, lemnade Lyon kl. 1 i morse.
Ministerrådet skall sammanträda i dag. Kongressen sammankallas till i dag eller i morgon.
Lyon den 25 juni. En stor menniskomassa har i går afton demonstrerat å gatorna och ropat: »Död åt mördaren!»
Ängden plundrade ett par kaféer.
Massan skrev äfven: »Ned med utländingarna!» Därefter begaf sig folkmassan bort åt italienska konsulatet till, men blef skingrad af polisen.
Lyon den 25 juni. Folkmassans raser växer. Italienare eller sådana, som misstänks vara italiernare, jagas på gatorna. Polisvakterna färstärkas [sic] och söka föra de förföljda personerna till polisstationerna för att lemna dem skydd. Patruller till häst draga genom gatorna i starkt traf för att bringa hjelp å e hotade punkterna. Infanteri bevakar den gata, där italienska konsulatet ligger.
Lyon den 25 juli. På gatorna råda allmän rorelse. Under hela natten hafva soldater och polismän vaktat italienska konsultatet. Två personer hafva häktats, den ene då han utbrast: »Det var bra gjordt!» den andre då han ropade: »Lefve anarkien!» Kyrassierer måste skydda dem mot massans raseri.
Lyon den 25 junu kl. 2,12 f. m. Ett ögonvittne berättar följande detaljer om Carnots sista ögonblick: Kl. 12 i natt mottog Carnot erkebiskopen, som stannade några ögonblick hos honom och därefter drig sig tillbaka till ett sidorum.
Kl. 12,30 var döden omedelbart förestående. Erkebiskopen blef tillkallad och trädde in i rummet, ledsagad af storvikarien, samt fick tid att tilldela Carnot dödssakramenten.
Carnot hade nästan fullständigt medvetande om sitt tillståpnd och yttrade två gånger: »Jag dör!»
Lyon den 25 juni, kl. 2,12 f. m. (fortsättning). I detta ögonblick böjde sig doktor Poncent öfver Carnot och sade: »Edra vänner äro här!»
Med knappt hörbar röst svarade Carnot: »Jag är glad öfver eder närvaro!»
Dessa voro hans sista ord.
Några sekunder därefter hade hjertat upphört att slå.
Kl. 12,45 drog presidenten sin sista suck. Presidenten dog i en järnsäng, som stälts mellan två fönster i det rum, dit han förts.
Det sår, som doktor Poncet hade skurit för att hämma den inre förblödningen, mätte 12 cm. i längd och 8 cm. i bredd.
Paris den 25 juni. Då underrättelsen om attentatet spred sig i Paris, uppstod en allmän rörelse på gatorna. Öfveralt yttrades sorg och smärta öfver det skedda, och rörelsen stegrades ytterligare, när dödsbudet kom.
Tidningarna brännmärka enhälligt och med stor harm det gemena attentatet i Lyon, hvilket synes vara så mycket mera oförklarligt, som Carnot genom sitt korrekta uppträdande, sin värdiga hållning och sin opartiskhet förvärfvat sig alla partiets akgning. Flera tidningar utkomma med sorgkanter. En del konservativa tidningar tillskrifer anarkisterna attentatet. De radikala tidningarne hoppas, att den borgerliga friheten icke skall lida men af katastrofen.
»Presidenten i senaten har i sin egenskap af nationalförsamlingens president beslutit, att båda kamrarna skola sammanträda såsom kongress i Versailles onsdagen den 27 dennes kl. 1 e. m. för att företaga val af ny president för republiken.»
Paris den 25 juni. Presidenterna för senaten och deputeradekammaren samt de i Paris varande ministrarna samlades kl. 2 i morse i inrikesministeriet för att öfverlägga om situationen.
Krigsministern general Mercier meddelade, att han telegrafiskt befalt, att samtliga garnisoner skola konsigneras.
Officielt skall i dag på morgonen utfärdas följande kungörelse:
Paris den 26 juni. Carnots sår var 8 c. m. djupt.
Sedan läkaren afskurit muskelfibrerna i såret, blef Carnots kropp stel och kall som is. Doktor Poncet trodde sig icke kunna fortsätta undersökningen af såret och ansåg sig böra lfverskölja presidentens fötter med hett vatten för att därigenom söka återkalla kroppsvärmen.
Fru Carnot hade redan afrest till Lyon, då telegrammet med dödsbudskapet anlände.
Lyon den 25 juni. Presidenten Carnot bevistade i går afton en bankett, som gafs med anledning af utställningen.
Efter bankettens slut bildades en fil af vagnar utanför handelspalatset med Carnots vagn i spetsen. Bredvid Carnot satt Rhône-prefekten Rivaud. Carnots vagn sattes kl. 9,10 i gång under jublande tillrop från den tätt sammanpackade folkmassan.
Plötsligt, då vagned befann sig midt för handelspalatsets långsträckta fasad, sprang en person upp på fotsteget till presidentens vagn, som genast höll. De närmaste stående sågo Carnot blekna och segna tillbaka i vagnen samt rusade på en person, som genom ett knytnäfvesslag af Rhône-prefekten kastades till marken. Carnot hade erhållit ett stygn intill hjertat och vid sidan af hederslegionens stora ordenskors framträngde oupphörligt blod.
Mördaren ville fly, men folkmassan, hvilken i början stod som förstenad, grep honom och skulle hafva sönderslitit honom, därest icke ett stort antal polismän bemäktigat sig honom. Under betäckning af öfver 10 beridna polismän fördes mördaren, som gick mellan dem med det skägglösa hufvudet böjt och iförd jacka och mössa, till polisstationen, där han strax därefter infunno sig Rhône-prefekten och andra tillkallade personer för att förhöra honom.
Med anledning af presidenten Carnots död flaggade i dag på half stång samtliga i hufvudstadens hamnar liggande franska eller svenska fartyg, som angöra fransk hamn.
Aftonbladet 25 juni 1894