Striden mot anarkisterna. I lördags dömdes af jurydomstolen i Paris en af de förnämsta »teoretiska» anarkisterna Jean Grave. Denne var anklagad för att vara för att vara författare till ett arbete med titel »Det döende samhället och anarkien», att hafva eggat soldater till olydnad, att hafva förhärligat mord och stöld och hafva uppeggat andra till dessa brott. Såsom vittnen uppträdde den berömde geografen Elysée Reculs och medarbetarna i Le Figaro Octave Mirbeau, Paul Adams och Bernard Lazare. Domen lydde p 2 års fängelse och 1,000 frcs i böter.

I lördags företogos husvisitationer hos fem anarkister i Paris. Tre anarkister arresterades.

Aftonbladet 27 februari 1894

En mängd franska och italienska anarkister ha efter det anarkistlagarna i Frankrike och Italien trädt i kraft, begifvit sig till Schweiz. Zürich, Genève och i synnerhet Lugano lära ha blifvit de främmande anarkisternas tillflyktsorter. Vistelsen i republiken Schweiz kommer dock näppeligen att varde de landsflyktige vidare behaglig, ty dels har ju också detta land fått en ny anarkistlag, som eg ger de andra ländernas undantagslagar stort efter, dels gör den schweiziska polisen, understödd af franska och italienska detektiver sitt bästa i att oroa de objudna gästerna så mycket som möjligt. De äro föremål för den skarpaste iakttagelse, och hvarje deras steg bevakas noga. Polisen i Schweiz tror sig veta, att de tillströmmande anarkisterna stå i lifligt meningsutbyte med dem af sina meningsfränder, som begifvit sig till England.

Aftonbladet 7 augusti 1894

Om svenske anarkisten Agelii (från Sala) meddelas i franska tidningar: Chatel och Agelii bodde tillsammans och hafva uteslutande egnat sig åt filosofiska, literära och artistiska sysselsättningar. De hafva endast i egenskap af »dilettanti», hvilka icke finna smak i handlingen, beundrat, hvad de funnit »estetiskt i anarkismens vackra gester». I sjelfva verket är detta blott en hållning, afsedd att maskera ett mycket verksamt del tagande i anarkismens tjenst. Man har hos Agelii beslagtagit ett bref utan underskrift, dateradt den 5 febr. 1894. Brefskrivaren, som tycktes uttrycka sig i en anarkistförenings i Brüssels namn, beklagar sif öfver, att tidningen La Révolte upphört, och begär upplysningar, på det att ha i Brüssel ånyo må kunna utgifva tidningen. Ordalagen i denna skrifvelse bevisa, att dess afsändare likaväl som mottagaren äro delaktiga i anarkiströrelsen.

Aftonbladet 10 augusti 1894.

Lyon den 25 juni.

Då presidenten Carnot i går kl. 9,30 e. m. lemnade handelspalatsen stötte en person en dolk i hjertat på honom.

I synbarligen hopplöst tillstånd fördes han till prefekturen.

Gerningsmannen, en italienare, har arresterats.

Lyon den 25 juni kl. 12,50 f. m. Presidenten Carnot har nu aflidit.

Lyon den 25 juni kl. 11,30 e. m. Gerningsmannen till attentatet förklarar sig vara italienare och heta Cesario Giovanni Santo. Han är 22 år gammal. Endaste med svårigheter talar han franska.

I dag förklarar han, att han det senaste halfåret bott i Cette och först på morgonen ankommit till Lyon.

Paris den 25 juni. De ministrar, hvilka åtföljt Carnot, lemnade Lyon kl. 1 i morse.

Ministerrådet skall sammanträda i dag. Kongressen sammankallas till i dag eller i morgon.

Lyon den 25 juni. En stor menniskomassa har i går afton demonstrerat å gatorna och ropat: »Död åt mördaren!»

Ängden plundrade ett par kaféer.

Massan skrev äfven: »Ned med utländingarna!» Därefter begaf sig folkmassan bort åt italienska konsulatet till, men blef skingrad af polisen.

Lyon den 25 juni. Folkmassans raser växer. Italienare eller sådana, som misstänks vara italiernare, jagas på gatorna. Polisvakterna färstärkas [sic] och söka föra de förföljda personerna till polisstationerna för att lemna dem skydd. Patruller till häst draga genom gatorna i starkt traf för att bringa hjelp å e hotade punkterna. Infanteri bevakar den gata, där italienska konsulatet ligger.

Lyon den 25 juli. På gatorna råda allmän rorelse. Under hela natten hafva soldater och polismän vaktat italienska konsultatet. Två personer hafva häktats, den ene då han utbrast: »Det var bra gjordt!» den andre då han ropade: »Lefve anarkien!» Kyrassierer måste skydda dem mot massans raseri.

Lyon den 25 junu kl. 2,12 f. m. Ett ögonvittne berättar följande detaljer om Carnots sista ögonblick: Kl. 12 i natt mottog Carnot erkebiskopen, som stannade några ögonblick hos honom och därefter drig sig tillbaka till ett sidorum.

Kl. 12,30 var döden omedelbart förestående. Erkebiskopen blef tillkallad och trädde in i rummet, ledsagad af storvikarien, samt fick tid att tilldela Carnot dödssakramenten.

Carnot hade nästan fullständigt medvetande om sitt tillståpnd och yttrade två gånger: »Jag dör!»

Lyon den 25 juni, kl. 2,12 f. m. (fortsättning). I detta ögonblick böjde sig doktor Poncent öfver Carnot och sade: »Edra vänner äro här!»

Med knappt hörbar röst svarade Carnot: »Jag är glad öfver eder närvaro!»

Dessa voro hans sista ord.

Några sekunder därefter hade hjertat upphört att slå.

Kl. 12,45 drog presidenten sin sista suck. Presidenten dog i en järnsäng, som stälts mellan två fönster i det rum, dit han förts.

Det sår, som doktor Poncet hade skurit för att hämma den inre förblödningen, mätte 12 cm. i längd och 8 cm. i bredd.

Paris den 25 juni. Då underrättelsen om attentatet spred sig i Paris, uppstod en allmän rörelse på gatorna. Öfveralt yttrades sorg och smärta öfver det skedda, och rörelsen stegrades ytterligare, när dödsbudet kom.

Tidningarna brännmärka enhälligt och med stor harm det gemena attentatet i Lyon, hvilket synes vara så mycket mera oförklarligt, som Carnot genom sitt korrekta uppträdande, sin värdiga hållning och sin opartiskhet förvärfvat sig alla partiets akgning. Flera tidningar utkomma med sorgkanter. En del konservativa tidningar tillskrifer anarkisterna attentatet. De radikala tidningarne hoppas, att den borgerliga friheten icke skall lida men af katastrofen.

»Presidenten i senaten har i sin egenskap af nationalförsamlingens president beslutit, att båda kamrarna skola sammanträda såsom kongress i Versailles onsdagen den 27 dennes kl. 1 e. m. för att företaga val af ny president för republiken.»

Paris den 25 juni. Presidenterna för senaten och deputeradekammaren samt de i Paris varande ministrarna samlades kl. 2 i morse i inrikesministeriet för att öfverlägga om situationen.

Krigsministern general Mercier meddelade, att han telegrafiskt befalt, att samtliga garnisoner skola konsigneras.

Officielt skall i dag på morgonen utfärdas följande kungörelse:

Paris den 26 juni. Carnots sår var 8 c. m. djupt.

Sedan läkaren afskurit muskelfibrerna i såret, blef Carnots kropp stel och kall som is. Doktor Poncet trodde sig icke kunna fortsätta undersökningen af såret och ansåg sig böra lfverskölja presidentens fötter med hett vatten för att därigenom söka återkalla kroppsvärmen.

Fru Carnot hade redan afrest till Lyon, då telegrammet med dödsbudskapet anlände.

Lyon den 25 juni. Presidenten Carnot bevistade i går afton en bankett, som gafs med anledning af utställningen.

Efter bankettens slut bildades en fil af vagnar utanför handelspalatset med Carnots vagn i spetsen. Bredvid Carnot satt Rhône-prefekten Rivaud. Carnots vagn sattes kl. 9,10 i gång under jublande tillrop från den tätt sammanpackade folkmassan.

Plötsligt, då vagned befann sig midt för handelspalatsets långsträckta fasad, sprang en person upp på fotsteget till presidentens vagn, som genast höll. De närmaste stående sågo Carnot blekna och segna tillbaka i vagnen samt rusade på en person, som genom ett knytnäfvesslag af Rhône-prefekten kastades till marken. Carnot hade erhållit ett stygn intill hjertat och vid sidan af hederslegionens stora ordenskors framträngde oupphörligt blod.

Mördaren ville fly, men folkmassan, hvilken i början stod som förstenad, grep honom och skulle hafva sönderslitit honom, därest icke ett stort antal polismän bemäktigat sig honom. Under betäckning af öfver 10 beridna polismän fördes mördaren, som gick mellan dem med det skägglösa hufvudet böjt och iförd jacka och mössa, till polisstationen, där han strax därefter infunno sig Rhône-prefekten och andra tillkallade personer för att förhöra honom.

Med anledning af presidenten Carnots död flaggade i dag på half stång samtliga i hufvudstadens hamnar liggande  franska eller svenska fartyg, som angöra fransk hamn.

Aftonbladet 25 juni 1894