Det har nu en tid varit tyst med bombattentat eller åtminstone med ohyggligt värksamma sådana, men man har däremot fått upplefva andra gräsligheter. Det är endast några dagar sedan italienske konseljpresidenten var utsatt för ett mordförsök, som dock aflopp utan följder. Nu kommer den ohyggliga underrättelsen, att den som haft om hand den värställande makten i Frankrike, presidenten Carnot, blifvit mördad.

Alt pekar hän på att det är anarkismen, som gjort en af sina kraftyttringar. Gent emot de brottslingar, som lömskt spridt död och fasa – en Ravachol – en Henry -, har Carnot ej kunnat förmås, trots alt hat, att utöfva sin benådningsrätt, och man har därför rätt att misstänka, att mordet är anarkismens hämd på den republikanske statschefen och handhafvaren af republikens högsta makt.

Men mordet har nog också en annan innebörd. Dolkstöten var nog riktad lika mycket mot den bestående ordningen som mot personen-presidenten Carnot. Det var nu äfven samhället, som skulle känna stöten.

Det kan ju ej förnekas, att mycket ej är som det borde. Samhället har många sidor, som äro dåliga, och begår många orättvisor mot sina fattiga medlemmar. Alla partier sträfva ju dock att på sitt sätt förbättra ställningen. Anarkisterna anse förbättringen komma genom samhällets tillintetgörande.

Förkunnarne af den ohyggliga läran erkänna intet fosterland liksom de ej vilja veta af begreppet refomer. För dem är alt, som representerar samhället, en fienden, mot hvilken de anse sig böra föra krig. Och deras sätt att föra krig är det lumpnaste, det afskyvärdaste. Det är lönnmördarnes sätt att gå till väga – bakslugt, fegt och illvilligt. De taga icke hänsyn till att de drabba äfven de oskyldigaste.

Och hvad åstadkomma de? Ett låttande af de tryckande banden och de förtrycktas förlossning? Nej! De åstadkommer endast nya tvång, nya bördor, nya band. Hvarje nytt mordförsök, hvarje upprepadt bombattentat, det må ha följder eller ej, drifver endast lagstiftningarne steg för steg bakåt.

De som vilja åt folkfriheten, få med dylika åtgärder nya kort på hand för stiftande af nya tvångslagar. Inför dylika fakta gå de tveksamme öfver.

Vi äro förvissade att presidentmordet i Lyon skall il hela Europa, vårt land ej undantaget, vara signalen till restriktiva åtgärder. Man skall börja med anarkistlagar, men sträfva längre och – lyckas.

Ingenting är för politiken farligare och mer förryckande än känslostämningar, men dylika illdåd äro just lämpade att framkalla sådana känslostämningar. Ty med fördömandet af ogärningarna kommer alltid tanken på förekommande af andra. Och det är icke så aldeles visst, att man je därvid tager miste om både medlen och – målet.

Anarkisternas illdåd betyda altså, synes det, ingenting annat än en fortgående reaktion, som med hvarje nytt dåd får nya krafter.

Franska republikens president

Sadi Carnot mördad.

Under måndagen hitkom den lika öfverraskande som sorgliga underrättelsen, att franska republikens president Marie François Sadi Carnot blifvit mördad.

Denna hemska katastrof inträffade i söndags afton kl. half 10 i Lyon efter en bankett, som hållits i därvarande handelspalats med anledning af en utställning. Efter bankettens slut tog Carnot sin plats i sin vagn, hvilken öppnade raden av vagnar. I samma vagn befann sig äfven prefekten af Rhône. Då vagnen satt sig i rörelse rustade en person upp på fotsteget och stötte en dolk i bröstet på Carnot,´som segnade tillbaka i vagnen. Rhôneprefekten tilldelade våldsvärkaren ett slag, så att han föll till marken, hvarefter folkmassan, som i början stod slagen med skräck, ville lyncha honom. Polisen måste skydda honom.

Dolkstygnet träffade i närheten af hjärtat under hederslegionens stora kors.

Den sårade presidenten fördes i döende tillstånd till prefekturen, där han kl. half ett på natten till måndagen afled i närvaro af en del framstående män och närmare vänner. Han bibehöll sansen till det sista.

Upphetsningen i Lyon var stor.

Mördaren är en helt ung man och uppgifver sig vara italienare samt heta Cesario Giovanni Santo. Han hade först på morgonen ankommit till Lyon.

Svenska weckobladet 26 juni 1894