Förhören i den stora anarkistprocessen i Paris äro nu slutade. Referaten som lemnas i de franska hufvudstadstidningarna ärop svårt lemlästade, ty det har förbjudits att offentliggöra förhören med Jean Grave och Sebastian Faure, de båda intressantaste af de häktade anarkisterna.
Ur de franska tidningarnas spaltlånga referat meddela vi efter den danska »Politiken» följande:
Den unge författaren Chatel förhördes.
— Det offentliggjordes i ”Revue libertaire”, hvari ni var redaktionssekreterare, ytterligt våldsamma artiklar.
— Jag var helt och hållet främmande för dem. Hvar och en af redaktörerna hade sitt eget område. Hvad mig angår, är jag en oafhängig, en individualist, motståndare till hvarje tanke på association.
—VI känna till, hvad dylika isolerade äro i stånd till.
—Jag har aldrig upphetsat någon till förbrytelser. Jag är mig sjelf, m. Chatel. Det är allt.
—Ni har i dikter förherrligat de anarkistiska dåden.
—Jag gillade inte, jag diskuterade. Man kan ej finna en giftig frukt vacker.
Från förhöret med Bastard, hvilken ansågs som en mycket farlig gynnare:
—Ni är förut dömd till tio dagars fängelse för stöld.
—Jag var då i lära hos en slaktare, som låt oss krepera af svält. Jag tog en biffstek, därför blf jag dömt. Sedan kunde jag svårligen få arbete.
—Hos Paul Reclus fann man ett bref till en från Pauwels (föröfvaren af attentatet i Madeleinekyrkan). Därå stod: ”Lefve anarkien! Vi kunna dö däraf, men bourgeoisien kan också dö.”
—Jag har ej skrivit det.
—Det har skrifvits, och det ligger ingen vikt på om ni mottagit det eller ej.
—Jag är icke ansvarig för Pauwels handlingar. Har jag skrifvit till honom? Bevisa det. Det kan ni icke.
Från dagens sista förhör med litografen Malmaret:
—Ni har den vanan att dölja er under falska namn.
—Det finns ej något ondt däri. Då de tyska prinsarne resa i Frankrike göra de på samma sätt.
—Hade ni ej för afsikt att offentliggöra en handbok om sprängämnenas användning?
—Det är misstag. Jag anhåller om bevis.
—Hvarför kallade man er ”Malmaret den förskräckligen?”
—Det är alls icke något förskräckligt med det tillnamnet. Man kallar mig så, emedan jag hade den vanan att till allting säga: ”Det är förskräckligt.”
Andra dagens mest intressante anklagade är Fenéon, anställd i krigsministeriet, en fulländag gentleman till det yttre, ståtlig, blond och flegmatisk. VI meddela följande från förhöret med honom:
—Er värdinna berättar, att ni ofta besöktes av misstänkta personer.
—Konstnärer och författare. De utgjorde mitt umgänge.
—Man har i en låda i ert skrifbord i krigsministeriet funnit kopparkapslar, som visat sig vara sprängpatroner, och en flaska qvicksilfver. Hvarifrån kommo dessa föremål?
—Jag fann dem i min faders rum få dagar efter hans död. Jag tog dem med mig på kontoret efter den första husundersökningen. Hade man funnit dem hade man trakasserat min mor.
—Flaskan med qvicksilfver, som man fann hos er, förevisades för Emile Henry. Han förklarade, att den härstammade från hans bostad.
—Om man visat Henry ett helt fat med qvicksilfver, skulle han sagt att det var hans. Jag kan säga, att om jag vetat, hur farliga föremålen voro, skulle jag ej behållit dem hos mig. Jag kände endast till qvicksilfvret.
—Qvicksilfver begagnar man till bomber.
—Eller till termometrar. (Munterhet).
* * *
Statsadvokaten har nu öfverlemnat målet mot de 30 anarkisterna och yrkat ansvar å dem enligt decemberlagen 1893, då det här ju faktiskt gällde en förening med anarkismens spridande till mål. Han hemställde om strängaste straff för Grave, Faure, Bernard, Bertani, Matha och Ortiz samt denne senares medbrottslingar. Med afseende på Félix Fénéon och svensken Agelii ansåg han förmildrande omständigheter föreligga samt afstod från ansvarsyrkande mot öfriga anklagade.
* * *
Om Jean Grave meddelas, att han är en bildad man, som synes ha utkläckt en plan till de anarkistiska idéernas genomförande. Redan 1882 utgaf han en eggande anarkistisk skrift, af hvilken det tydligt framgår, att det på den tiden fanns ett anarkistiskt parti i Paris. Det var hans mening att den uppenbara propagandan för anarkismen skulle dölja partiets hemliga handlingar. Jean Grave har redigerat ”La Revolte” och är tydligen anstiftaren till de förbrytelser, som begåtts af anarkisterna Henry och Leauthier. Hans organ användes bl. a. till insamlande af medel med ändamål att drifva anarkistisk propaganda. Hans uppfordringar till våldsamma handllingar i flygskriften ”Det döende samhället och anarkien” skaffade honom 2 års fängelsestraff.
Sebastian Faure har fått en god uppfostran och en är en begåfvad talare. Han har hufvudsakligen sysselsatt sig med att på resor uppegga befolkningens lägsta lager genom föredrag. På våren 1892, stiftade han i Marseille en anarkistisk tidning, i hvilken han framkom med de våldsammaste uttalanden och höjde de anarkistiske förbrytarne till skyarne. Dessutom utgaf han en anarkistisk almanacka. Han har stått i liflig brefvexling med den flydde anarkisten Paul Reclus, och det framgår, att de anarkistiska teoretici stått i ständig förbindelse med de värsta ”handlingens män” såsom Bastard, Bernard, Matha och Ortiz, hvilken sistnämnde stod i sptesen för ett band anarkister i London.
Göteborgs aftonblad 11 augusti 1894.